I början av december 2012 åkte jag och två vänner till Indien. Där volontärarbetade vi på ett barnhem för barn som blivit räddade från barnarbete.

Många av barnen bor året om på barnhemmet och vissa av barnen har en familj men åker bara till familjen under loven. På barnhemmet Bal Ashram får de en egen säng, tre mål mat om dagen, tillgång till sjukvård, skolundervisning och kärlek. En viktig sak att nämna är att Bal Ashram också är ett rehabiliteringscentrum, de flesta barnen är så pass psykiskt skadade när de blir räddade att de behöver hjälp att hitta tillbaka.

Barnen som kommer till barnhemmet har ofta blivit skadade både fysiskt och psykiskt.

En liten pojke visade sina händer för mig, hälften av hans fingrar var borta. Pojken berättade för mig att han hade tvingats arbeta i en brunn med farliga kemikalier. En annan pojke saknade ett öga då efter en olycka på den fyrverkerifabrik han jobbade.

När jag pratade med barnen sa de att Bal Ashram var deras hem.

Andra veckan tillbringade vi i nordöstra delen av Indien i en region som heter Assam. Där deltog vi i en demonstration mot barnarbete. Vi åkte runt till olika byar för att informera om att de löftena som lämnas av arbetsgivaren många gånger bara är lögner som används för att lura och utnyttja barnen som arbetskraft. Vi delade ut flygblad och sjöng protestramsor.

 

Demonstrationen stannade upp vid centrala platser som torg och trafikkorsningar. Där delade tidigare barnarbetare med sig av sin livshistoria för att upplysa byborna.                  

                                             Många tittade nyfiket på mig och mina två ljusa svenska vänner när vi gick längst fram.

En bild från tåget när vi åkte från Delhi till Assam. 48timmars tågresa.

 

Nervös och förväntansfull frågade jag hur demonstrationen skulle gå till. Svaret blev ”Vi är soldater som dansar och sjunger”